Jamen så där ja...
Bestämde mig för att göra en efterrätt som mamma alltid gjorde när vi var mindre. Vispad vaniljvisp som man blandar med krossad daim och fryser in så att det nästan blir som glass, fast lite nyttigare. Så jag hade precis, TACK OCH LOV, hällt i smeten i glassformen och ställt in innan olyckan var framme. Råkade vifta till med handen när jag diskade och slog till min fina margretheskål så att den for i golvet med en duns och gick sönder! Det är alltså en äkta från Rosti Mepal, trodde inte ens att det var möjligt att ha sönder en sådan men tydligen kan jag lyckas med allt... Haha...
Det komiska är att jag önskat mig en till i den här storleken, 1,5 liter, i julklapp fast i lavendel. Egentligen inte för att jag behöver men för att den färgen var så fin och det är den storleken som man har mest nytta av att ha två tror jag. Men nu behöver jag ju faktiskt en! Eftersom denna blev helt kaputt... Helt sjukt. Den måste verkligen ha landat så himla klockrent på handtaget. Det är väl för tur att jag blivit så bra på att ta det mesta med ro. Den gamla Bella hade blivit helt hysterisk. Men när man har nått en viss höjd av klumpighet så måste man ju bara skratta.
