Isaabel

God kväll. Har som sagt varit en snabbis hos mormor. Åkte direkt efter jobbet i onsdags så var hemma hos mormor vid halv två på natten och så kom jag hem vid niotiden ikväll. Har varken haft tid eller ork att blogga, hade behövt vila upp mig hos mormor en vecka till kan jag säga... Men det fick jag icke göra. Jobbar sju dagar på rad nu. Känns riktigt tufft. Mår inte så värst bra faktiskt. Har asont i rygg, nacke och huvud. Och jag känner mig helt orkeslös. Som att det inte finns en gnutta energi kvar i min kropp överhuvudtaget. Men jag kämpar på. Det finns ju de som har det betydligt värre. Idag är det en vecka sedan det otänkbara inträffade i Norge. Den yngsta (av de namn som är publicerade) människan som fick sätta livet till var född  -97. Tre år äldre än lillasyster. Det är så fruktansvärt så det går inte att förstå. Hur kan man mörda ett barn? Även situationen i Afrika är fruktansvärd, ska skriva mer om det någon dag. Ibland kan man verkligen ifrågasätta livet och undra vart världen är på väg. Men så läser man om dessa hjältar, dessa modiga ungdomar som räddar livet på varandra trots att de är livrädda. Då får man tro på mänskligheten igen.

Nu ska jag försöka sova, hade inte tänkt att inlägget skulle bli så djupt men man ska skriva det man känner. Godnatt alla fina människor.