Isaabel

Hej hej. Dagen har varit riktigt, riktigt deprimerande. Det är så verkligt nu att mina fina kollegor Bahar och Fredrik inte längre jobbar kvar... ICA är typ det bästa som hänt mig. Just för att jag vuxit så otroligt mycket som person och för att jag har träffat alla dessa underbara människor. Har aldrig haft speciellt många vänner, bara ett fåtal nära. Men vi blev liksom ett gäng vi på ICA. Vi har haft så himla kul! Nu känns det verkligen deppigt att det är över. Den hitills bästa delen av mitt liv är slut. Låter dramatiskt men så känns det, så är det. Man kommer ju aldrig igen att jobba med så många jämngamla, underbara människor som jag gjort nu. Min andra kollega Patrik och jag pratade om det idag när vi jobbade. Han känner samma sak. Även fast de inte skulle ha jobbat idag så kändes det tomt för att man vet att de är borta. I tre år ska de plugga på olika orter. Det är lång tid det. Till jul har vi pratat om att ses. Men det är fyra månader dit. Kommer nog dessvärre bli så att vi andra inte kommer att ses heller utöver jobbet. Gänget är liksom splittrat. Nä, usch och fy vad deppigt. Dessutom har jag varit väldigt arg, ledsen och besviken över en annan sak men det kan jag inte berätta för er här, tyvärr. Inget direkt superallvarligt men tillräckligt för att få mig att gråta och bli fly förbannad. Aja, deprimerande inlägg detta blev. Avslutar det dock med att säga att dessa år med mina fina kollegor har varit underbara. Tack för att ni finns. Längtar redan till jul!

det funkade inte att ladda upp en bild så jag hittade en passande i arkivet