Isaabel

Har ju glömt att berätta! Lillasyster har visat lite symptom på diabetes och farfar har det så vi kom på att vi kunde kolla blodsockret på henne när vi var där i onsdags. Först ville hon inte alls (hon är nämligen livrädd för nålar) men lyckades övertala henne att det var bättre att göra det där än att behöva göra det på sjukhuset. Farfar föreslog att jag skulle göra det så jag provade en gång på honom och sedan tog jag blodprov på lillasyster. Jag tog blodprov! Nu kommer det ju inte speciellt mycket blod men hade det varit för något, några år sedan hade jag inte fixat det. Och jag var (till min stora förvåning) hur lugn som helst när jag gjorde det. Nu är det absolut inte något jag vill, eftersom jag fortfarande inte klarar av stora mängder blod, men jag tror att jag skulle bli en bra sjuksköterska ^^ Mäkta stolt är jag över mig själv som klarade det. Och såklart stolt över syster min som överkom sin rädsla.