Isaabel

Stod och tittade på fotografierna jag har på min byrå. Ett föreställer mig och morfar. Det som står bredvid föreställer kusin och mig i studentmössa med ett stort leende på läpparna. Kunde inte låta bli att fälla några tårar när jag tänkte på om min älskade morfar fått se mig ta studenten. Så stolt han hade varit.
I april var det tretton år sedan han dog. Han var då bara tio år äldre än vad pappa är idag. Sjukt. Kommer ihåg begravningen trots att jag bara var sex år. Den var så fin. Hela poliskåren stod i en halvmåne vid kistan. Och jag var helt förstörd. Han hade lovat att ta med mig till äventyrsbadet någon dag och så helt plötsligt var han borta, död. Mycket smärta för ett litet hjärta att ta. Tiden läker såren, men ärren finns alltid kvar.

                                                    Miss you still


Nej nu tänker jag muntra upp mig med ett avsnitt Vänner eller två och sedan försöka sova. Hejsvejs och godnatt.