När tankarna tar över
Nu har paniken börjat smyga sig på måste jag erkänna. Försöker så att hålla mig lugn. Men ibland tar tankarna över. Vad tusan vill jag göra med mitt liv? Just nu har jag inte den blekaste. Jag vet inte riktigt vad jag skulle passa som. Jag älskar barn så dagisfröken är något jag skulle kunna tänka mig. Men samtidigt är jag så överbeskyddande. Att hålla koll på tjugo barn och se till att de inte gör illa sig skulle nog driva mig till vansinne. Något tråkigt kontorsjobb känns inte heller som något för mig. Och bageribranschen lockar inte heller. Möjligtvis att jag vill jobba med choklad om några år. Men inte nu, definitivt inte nu. Jag är serviceinriktad och älskar att resa. Därför känns reseledare som något jag skulle vilja prova. Det är det bästa förslaget jag har just nu i alla fall. Att dansa älskar jag egentligen också. Jag ångrar så djupt att jag slutade på baletten. Tänk om jag varit en prima ballerina nu. Hur coolt vore inte det? Men inte mycket att älta, jag valde ju att sluta för att jag tröttnat på det just då. Nä, jag behöver hitta min grej. Känner mig så förvirrad just nu. Och ensam om mina tankar. För alla kompisar har i alla fall något de vet att de vill göra. Det enda jag vet att jag vill är att se världen. Och att bilda familj, det har alltid varit min högsta önskan.
Någon som är lika förvirrad som jag?
Någon som är lika förvirrad som jag?
Kommentarer
Trackback