Kvävd

OBS! Varning för långt och känslosamt inlägg...

Känner mig som ett vrak just nu. Att vara singel är inte min grej. Och att baka kanske inte heller är min grej? Baka hemma kan jag, då känner jag mig lyckad. Men så fort jag står i bageriet känner jag mig vilsen. Det är så stort och ocharmigt. Och jag hatar att massproducera. Avskyr det! Jag vill att varje liten kaka och bulle ska vara perfekt, men så fungerar det ju inte. Dessutom är jag, tro det eller ej, väldigt social av mig. Jag är faktiskt väldigt nöjd när jag sitter i kassan på ICA och träffar kunder. Tanken på att stå i ett mörkt bageri ensam eller med bara någon kollega gör mig vettskrämd. Det är inte vad jag vill med mitt liv. Bra att jag kommer på det nu va? Sista terminen. Men vissa saker tycker jag ju är roligt, vi ska ju snart börja med choklad och konfektyr! Så ska jag öppna en egen karamellaffär (som faktiskt varit en dröm länge) så har jag ju ändå valt rätt linje. Men jag har ju inte direkt njutit av resan...Men vad skulle jag annars ha valt? Vad sjutton är jag bra på? Från början ville jag gå barn och fritid. För jag trivdes väldigt bra på sommarjobbet på dagis och jag älskar barn. Men alla avrådde mig. Sen var jag ju inne på att bli florist men det kändes inte rätt, jag har inga gröna fingrar. Och så hade det varit väldigt dumt eftersom jag antagligen hade reagerat på alla starkt doftande blommor. Kläddesigner hade varit riktigt coolt också, men jag är inte bra på det heller. Träning ger väl färdighet men jag tror inte det var rätt för mig heller. Men vad är rätt för mig? Vad vill jag göra med mitt liv? Jag har sådan panik över det för jag är ett kontrollfreak och vill gärna ha allt planerat in i minsta detalj. Nu har jag inga planer alls. Och det stör mig. Jag är ju seriös, ibland för seriös men jag har inga livsplaner. Alla andra verkar ha det. Och alla andra verkar ha haft en sådan underbar gymnasietid. Min sög verkligen. Det var inte alls som jag förväntat mig. Men så är ju inte min skola av världsklass heller...Det är jag riktigt besviken på. Usch, känner mig så kvävd. Vill bara bort från allt. Längtar så jag kan dö till Grekland! Förlåt för ännu ett deppinlägg, men som sagt är detta min blogg. Att skriva av mig fungerar som terapi. Om jag höll detta inom mig skulle jag explodera. Jag tänker inte låtsas som att allt är bra när det inte är det. Ibland är man glad, ibland är man ledsen. Det kallas livet har jag fått höra. Dock önskar jag att det finns något mer. Jag vill ha något att brinna för. Och någon att dela livet med. Min största rädsla är att förbli ensam resten av livet...Men jag verkar ha svårt att skaffa nya kontakter. De få, men nära vänner jag har, har jag känt i hela mitt liv. Varför har jag så svårt med nytt folk? Vad gör jag för nåt? Eller vad gör jag inte? Vad får man för intryck av mig egentligen? Det skulle jag vilja veta. Haha eller kanske inte?
Oj, oj, oj vad allt bara är en enda röra. I synnerlighet min mage. Min dumma jävla (ursäkta språket) mage gör livet ännu surare för mig, bokstavligen talat då jag faktiskt lider av sura uppstötningar. Visst var jag lite rolig nu...^^ Nä, om kanske ska försöka sova lite. Blir ingen skola för min del imorgon heller. Ska plugga till provet och försöka få ordning på min mage så jag kan gå till skolan på onsdag då provet är. Vill verkligen inte missa ett till prov. Missade ett viktigt engelska prov idag, men det är ju faktiskt inget jag rår för. Just så typiskt min tur bara. Men godnatt då, vi får hoppas att både mage, huvud, hals och humör är bättre imorgon!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0