Isaabel

Hej igen. Glömde berätta vad som hände på jobbet igår. Haha måste bara göra det. Jag hade fått i uppgift att lasta om i frysen och jag tänkte naturligtvis ekonomiskt och miljövänligt så jag stängde dörren efter mig. Direkt efter kände jag på dörren för att försäkra mig om att den gick att öppna igen. Men det gjorde den inte! Paniken började krypa fram men först tog jag ett djupt andetag och provade trycka på dörren igen, inget händer denna gång heller. Paniken stiger men jag försöker fortfarande behålla lugnet. Men jag har lite klaustrofobi så det var verkligen svårt. Jag börjar banka lite smått på dörren och står och trampar. Sedan bankar jag ännu mer och börjar nu skrika efter Patrik som stod i köttrummet en bit ifrån. Jag började samtidigt tänka "när kommer de märka att jag är borta?". Sofia och Linda brukar ta rast halv sju och då brukar jag ta kassan, först då kommer de märka att jag saknas och nu var klockan bara sex. HJÄÄÄLP! Jag bankar ovabrutet på dörren i vad som känns som en evighet (men som i själva verket säkert bara var några sekunder) innan Patrik kommer och öppnar. Jag flyger ut ur frysen, hyperventilerande och tårögd. Tur för mig att Patrik fortfarande var kvar på lagret annars hade de aldrig hört mig. Och som Patrik sa, han hade aldrig tänkt på att leta efter mig i frysen om de upptäckt att jag var borta. Det var en riktig skräckupplevelse för min del. Aldrig att jag stänger en frys/kyldörr efter mig igen!