Tre år har gått

Så här inför studenten börjar man inse hur sjuuukt fort tiden går. Det var tre år sedan bilderna nedan togs. Tre år! Vad små vi var. Och ändå kände man sig så himla stor. Vi gick ju ut nian. Idag känner jag mig på nåt märkligt sätt mindre än den dagen. Det vill liksom inte sjunka in i huvudet att jag faktiskt tar studenten. Att det här är det allra, allra sista sommarlovet. Om man nu ens kan kalla det så. För egentligen är det ju nu bara semester från jobbet. Jag har faktiskt valt att ta fem veckors semester i sommar. För nu när jag fortfarande bor hemma har jag råd att unna mig det. Den här sommaren ska bli den bästa någonsin!



Undrar om jag kommer gråta när vi springer ut. På avslutningen i nian grät jag okontrollerat men då hade man ju gått med samma personer, på samma skola i tio år. Och ville varken skiljas från klassen eller lärarna. Nu är det annorlunda, det finns inte mycket med Enskede gård jag kommer sakna. Någon lärare och några klasskamrater, inte mer. Eftersom man bara gått med varandra i tre år har man inte kommit så nära varandra. Eller jag har inte gjort det i alla fall. Men det är lite självvalt, känner inte att jag har så mycket gemensamt med dom i min klass så jag har valt att hålla mig lite för mig själv. Ibland kan jag känna mig lite ledsen när jag hör hur kul andra har haft sin gymnasietid och hur mycket nya kompisar dom hittat. Men det här var bara tre år av mitt liv, det är ju nu det börjar på riktigt. Och jag har ju mina barndomsvänner som betyder så otroligt mycket för mig. Det är så skönt att vara med människor som verkligen känner en. Som förstår sig på en och inte dömer. Ni är bäst! Men jag önskar att folk inte behövde försvinna så långt bort...Host Madde ^^ Och Ida som sökt utbildningar i hela vårt avlånga land. Såklart vill jag att du ska komma in på det du vill, men herregud vad jag kommer sakna dig om du flyttar. Vi som alltid bott så nära varandra! Haha jag som alltid är så himla känslig men nu när jag är sjuk är jag ännu värre. Blir lite tårögd när jag skriver detta, töntig jag är. Vem försöker jag lura? Såklart jag kommer gråta när jag går ut. Inte så mycket för att jag kommer sakna Enskede gård men för att en ny period i livet startar och saker kommer att förändras. Och när saker förändras har jag lite svårt att hänga med. Men förändringar är oftast bra. När jag tänker tillbaka på hur jag var för tre år sedan så blir jag stolt över mig själv hur mycket jag utvecklats, hur jag har vuxit och blivit en starkare, självsäkrare person. Jag är vacker som jag är och förtjänar att vara lycklig. Så har jag inte alltid känt. Folk tänker inte alltid på hur mycket saker dom säger kan påverka andra. Men några elaka ord som några killar sa till mig i typ mellanstadiet har hängt med mig i många år. Och fått mig att känna mig mindre värd. Dom orden följer inte längre med. Jag har alltid varit en person som sugit åt mig det negativa likt en svamp, men aldrig tagit åt mig av komplimangerna jag fått.
Så är det inte längre. Fortfarande är jag väldigt självkritisk men det jobbar jag på, och även där har jag gjort stora framsteg. 



Detta blev ett väldigt långt och personligt inlägg, undrar hur många av er som började läsa som läste klart hela texten ^^ Det är skönt att få skriva av sig och dela med sig av sina erfarenheter. Tycker inte om bloggar som är för opersonliga. Det kommer dessutom vara kul i framtiden att gå tillbaka och läsa hur man var, hur man kände och vad man gjorde. Älskar bloggen och förstår inte hur jag någonsin ska kunna sluta. Man blir beroende. Att skriva av mig här på bloggen fungerar som terapi för mig. Fungerar faktiskt bättre än vad riktig terapi gjorde. Jag skriver hellre av mig, det är jag bra på. Än pratar med någon människa som inte förstår. Nej nu när jag haft min lilla terapisession kanske man ska försöka sova. Eller i alla fall lägga sig i sängen och fortsätta bli underhållen av Vänner. Sov nämligen en bra stund efter middagen så är inte speciellt trött nu. Har börjat hosta så illa också att jag undrar om jag kommer kunna somna och sova hela natten. Får hålla mig vaken tills jag däckar. Skulle behöva några timmars sömn i alla fall för imorgon måste jag som sagt släpa mig iväg till skolan och hämta böckerna så att jag kan plugga till provet på tisdag. Suck...
Men men, nu blir det Vänner! Hejsvejs!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0