Isaabel

Hej hej. Gårdagen spenderades med mammsen på gynakuten på Huddinge sjukhus... Därför det inte hänt så mycket på bloggen. Anledningen till att jag var där är att jag haft en obehaglig känsla, ilningar och emellanåt smärta i vad jag trodde var min högra äggstock. Har haft det i säkert två veckor och igår blev det sämre och jag tröttnade. Så vi ringde till sjukvårdsupplysningen och de tyckte absolut att jag skulle åka in, till Huddinge sa hon. Eftersom hon sa det tänkte vi inte mer på det utan åkte eftersom vi ändå fick skjuts. Senare kom vi på att vi lika gärna kunnat åka till SÖS, det är lättare för oss att ta oss dit. Och det hade säkert varit bättre... För när vi kom till Huddingen, halv två på förmiddagen var det nästan inga patienter hos gyn men det hände absolut ingenting. De kom bara hela tiden mer akuta fall som gick före. Och knappt de fick hjälp eftersom det fanns en läkare som dessutom fick springa till förlossningar. Hur i helvete kan man ha så lite personal? Vi borde få mer för det vi betalar. Vi satt i väntrummet i mer än sju timmar, det är ju helt jävla sjukt. Hade dessutom blivit tillsagd att inte ta någon alvedon eller liknande så att jag skulle känna när läkaren kände på mig sen. Så där satt jag i sju timmar med både smärtan där och dessutom med världens migrän. När jag väl fick komma in kände jag inte alls att jag blev väl bemött. Hatar att göra gynundersökning (det här var min tredje för i år) men försökte att ta det lugnt, det var dock väldigt svårt när jag bad henne att ta det lugnt och hon fullständigt sket i vad jag sa. Det gjorde as ont! Det har det inte gjort förut. Och eftersom jag ligger och gråter av rädsla och smärta så frågar hon totalt okänsligt "har du råkat ut för nåt?". Som om hon hade brytt sig! Sen förstår jag inte en sak, hon kände och klämde på stället där jag hade ont och när jag ryckte till av smärta och sa att det gjorde jätteont så tryckte hon ännu hårdare och fortsatte att trycka. Varför gör läkare så, räcker det inte att de vet att det gör ont? När hon var klar berättade hon att allt såg bra ut, symptomen jag hade kunde bero på urinvägsinfektion så hon skrev ett recept på antibiotika och skickade mig sen till kirurgiakuten eftersom smärtan jag hade satt så långt ner i ljumsken. Det kunde tydligen vara ett bråck eller nåt. Det var en lättnad att inget var fel på mina äggstockar eller så men när hon sa att jag skulle gå till nästa akut så kände jag verkligen blä. Var helt förstörd när jag kom ut ur undersökningensrummet och jag kan ju lätt säga att hade det där varit min första gång hos en gynekolog hade jag aldrig gått till en igen. För fyfan vad ont och obehagligt det var, men jag vet ju att det kan gå hur bra som helst också, tack och lov för det. I alla fall så gick vi till kirurgiakuten och satt där en stund. Sen kom en jättetrevlig läkare (sjuksköterska?) fram till oss och frågade hur det var och så. Älskar sådana människor, varför finns det inte fler? Han sa att det kunde dröja lika många timmar till innan jag fick hjälp för de hade fullt upp. Då började vi fundera på om vi verkligen skulle stanna kvar och diskuterade lite med honom om det. Hade hade åkt hem för längsen sa han. Och det kunde inte hända något farligt om jag åkte hem även om det var bråck. Så då kände jag att jag lika gärna kunde åka hem och sova istället för att spendera natten på akuten. Vi hade ju redan väntat nio timmar, det räckte.
Idag gör det inte lika ont, men de gör ändå fortfarande ont och är obehagligt. Men att åka in till akuten igen är värdelöst. Så nu har jag en läkartid om två veckor. Är det bra tills dess är det bara att avboka och blir jag sämre så har de akuttider. Irriterande att inte veta vad det är. Men en sjuksköterska trodde att det kunde vara att mina körtlar är svullna eftersom jag har varit, och fortfarande är sjuk. Jag har också haft hjärtklappning och hade lite högt blodtryck, det kunde bero på att min kropp jobbar för fullt för att bli frisk. Nu ska jag försöka hjälpa min kropp på traven och äta lite, om det går. Mår så fruktansvärt illa idag. Har typ bara ätit några smörgåsrån. Hatar att må dåligt. Är så less på det. Det är alltid nåt fel på mig. Huvudvärk är vardag för mig... Är bara så trött på det. Och på att vara sjuk. Jag vill träna, må bra och komma in i rutinerna igen! Men nu måste verkligen min mage ha nåt i sig sen ska jag och lillasyster se på nån film. Stackarn är också hemma och är sjuk. Hejsvejs